#1 Reflektioner
Vad hände med långsiktigheten som predikats de senaste hundra åren på börsen? När blev Charlie Mungers "the first rule of compounding is to never interrupt it unnecessarily" obsolet?
Efter en kort och ganska betydelselös Twitter-konversation med Olle för någon vecka sedan fick jag mig en tankeställare. Vad konversationen huvudsakligen handlade om är inte det viktiga, men jag antydde i alla fall att jag tyckte marknaden överskattade den regulatoriska risken i Facebook, och Olle var då snabb på att påpeka hur viktigt det är att i ett sådant påstående även berätta i vilket tidsperspektiv man pratar om. Och mitt svar på den frågan var vad som fick mig att tänka efter – ”under de kommande 12-36 månaderna”, skrev jag. Så med andra ord var jag inte bekväm nog med min tes för att se längre bort än 1-3 år, och detta handlar ändå om ett av världens största bolag. Ska jag äga Facebook överhuvudtaget med sådan inbäddad osäkerhet?
Detta gjorde hursomhelst att jag började fundera lite mer kring hur många av mina innehav som jag faktiskt skulle våga allokera tungt i (säg 10-20% av EK) under en längre tidshorisont (säg >5 år) utan att kolla till hur det går, och insåg tråkigt nog att det nästan inte fanns ett enda sådant case i väskan. Vad säger det om mig, eller mina innehav, när världens främsta investerare genom tiderna slänger sig med citat likt "If you are not willing to own a stock for 10 years, do not even think about owning it for 10 minutes."? Är det mig, mina innehav, eller Buffett det är fel på? Allt är ju individuellt, så jag försökte gräva lite mer i vad som kunde vara problemet.
Har jag för mycket pengar investerat i förhållande till min totala ekonomi? Detta är nog en stor anledning bakom att jag brottats mycket med kortsiktigt tänkande och svag conviction. I kombination med att portföljen börjat bli ganska stor i kronor räknat (t.ex i relation till vad jag tjänar, eller hur mycket pengar jag hade för bara ett par år sedan) så har de mentala insatserna stadigt höjts. Kanske skulle jag prestera bättre om jag hade en större cashbuffert (vilket jag tyvärr slarvat med under alla år) vid sidan av mitt investerande, trots att jag inte ser någon direkt privatekonomisk risk på horisonten? Kanske.
Opererar bolagen i min portfölj i väldigt snabbföränderliga branscher? Verkligen. Snabbväxande bolag har ju ofta en del osäkerhet inbäddat i sin tillväxtresa, därav kan vi få bra betalt för vårt risktagande i det skrået, och inte minst inom tech (och t.ex clean energy, för att återkoppla till mitt förra inlägg om ESG) där konkurrensen av förklarliga skäl är stenhård. Som investerare i snabbväxande tech får man inte somna bakom ratten. Frågan är dock hur mycket dagens konkurrensklimat egentligen skiljer sig mot hur det varit förr, som när Buffett investerade i Coca-Cola t.ex? Det skiljer sig såklart enormt mycket beroende på vad för nisch man talar om, men min generella tro är att om alla stjärnor verkar stå rätt ska man inte behöva vara speciellt orolig för varken konkurrenter, eller andra risker… vilket kopplar an till min nästa fråga.
Är min Margin of Safety för låg? En lite jobbig fråga att fundera över faktiskt, då jag egentligen aldrig varit speciellt duktig på att göra precisa estimat eller räkna för långt in i framtiden, och därför ofta köpt bolag väldigt dyrt (vilket fungerat i den marknaden vi haft de senaste 2-3 åren). Detta är dock något jag jobbar mycket på nu och jag har därför börjat ifrågasätta en del bolag i termer av risk/reward, som ju faktiskt allt handlar om. Jag har kommit fram till att jag inte längre vill betala någon större premie för ett bolag om jag inte finner det på något sätt exceptionellt. För att något som idag ser ut som en hiskelig premievärdering ska betala sig krävs det att den fundamentala framtiden ser väldigt annorlunda ut mot historiken – i vilka bolag kan jag vara trygg med aggressiva antaganden, och i vilka är jag innerst inne mer osäker?
Jag tycker som bekant att Pat Dorsey är en av de främsta investerarna out there, och hämtar därför mycket inspiration från honom. Jag fastnade nyligen för detta citatet ur en presentation; ”A wide moat and strong compounding potential can compensate for a small discount to intrinsic value. A high discount to intrinsic value can compensate for a lack of compounding potential.”. Det resonemanget låter förmodligen självklart för de flesta, men av min historik att döma har jag definitivt betalat alldeles för höga prislappar för bolag utan rätt karaktäristika tidigare. Det vill jag ändra på nu.
Trasigt sentiment
Hela den här sinnessjuka haussen vi haft på börsen den senaste tiden har verkligen satt sina spår. Wall Street Bets flippar GameStop, AMC mfl, Samir Badran ger aktietips och andelen depågrafer ökar lavinartat vecka för vecka. Förr var det månadssammanställningar som gällde på finanstwitter, men i riktigt bra tider börjar folk mäta veckovis eller i värsta fall intradag. Det är kul när det går bra, men det ger mig ingenting att kolla på dessa graferna. Så utan att jag egentligen förstod det så drogs jag med i denna hype. Hux flux satt jag också med ett par momentumpositioner i ena hörnet av portföljen, ett märkligt SPAC-”multipelarbitrage” i det andra hörnet och en köporder på väg i ett annat case som utan tvekan skulle bokas under ren spekulation. Någonstans där fick jag nog. Alla dessa skräptrades gick dock som tur var helt OK då det alltid handlade om väldigt liten size, men när jag insåg hur långt ifrån min riktiga investeringsstil (eller åtminstone hur jag tror man lyckas över tid) jag driftat så var jag tvungen att göra någonting drastiskt. Första steget blev att ta bort Twitter-appen, andra steget blev att likvidera ALLT som jag inte kunde försvara med ren fundamenta. Hela denna situationen får mig att tänka på något som Richard Feynman sade; “The first principle is that you must not fool yourself — and you are the easiest person to fool.”.
Det är både intressant och läskigt på samma gång att se hur lätt det är att tappa fotfästet och ignorera sina investeringsregler, även om detta bara handlade om småsummor i det stora hela. Men hädanefter blir det mindre fokus på dumheter och mer fokus på att utveckla processen - att våga tänka mer långsiktigt och att anpassa portföljen efter just det. Mindre tid i sociala medier (kommer för det mesta ratta Twitter på datorn kvällstid) lär förhoppningsvis resultera i mer tid för böcker och research. Ska även försöka trappa upp mitt skrivande igen och publicera lite fler analyser här, jag har bl.a två uppdragsanalyser i pipeline och ett nytt case som ska presenteras. Sedan ser jag mycket fram emot att berätta om appen jag varit med och tagit fram, som just nu befinner sig i beta-stadiet!