Något som slagit mig på sistone är att jag, kanske undermedvetet, dragits mer och mer åt simplare investeringsnarrativ, från att för några år sedan ha varit väldigt intresserad av mer komplexa bolag inom t.ex medtech eller cyber security. Visst, en del klarar säkert av att se den röda tråden i de mest avancerade forskningsbolagen där ute, men jag utgår som vanligt bara ifrån mig själv i dessa reflektioner.
Tanken jag haft innan är att bolagen vars affärsmodell, underliggande marknad och tillväxtdrivare är lite jobbigare att förstå, eller krångligare att kartlägga, ger den som orkar/kan lägga ner tiden som krävs en enorm edge. Detta är förmodligen också sant i många fall (många amatörer lurar nog sig själva dock), men ju mer jag studerar riktigt duktiga investerare så tycker jag det är helt andra karaktäristika som sticker ut än just extremt detaljfokus kring innehaven. Dock bör det tilläggas att det för vissa professionell investerare med mycket time on their hands finns tydlig logik i att studera komplexa situationer och hitta sin edge där - min poäng är helt enkelt att det inte nödvändigtvis är den enda eller mest lättuppnåeliga edgen som amatör. De dragen som istället återkommer gång på gång (inte minst när man studerar Munger & Buffett) är långsiktighet och förmågan att stänga ute det beryktade bruset.
Jag har nu börjat tänka om lite kring det där med komplexiteten i casen och tror snarare att den största edgen jag personligen, som bara sysslar med detta på hobbynivå och har mycket kvar att lära, kan ha i dagsläget är en kombination av långsiktighet (betänk fördelen vi har som privatsparare - ingen kan tvinga dig att sälja såvida du inte använder leverage) och Keep It Simple Stupid. Istället för att fokusera på hur marginaler fluktuerar kvartal över kvartal nere på tredje decimalen, eller hur konkurrent X presterade under samma period, så tror jag att en big picture view är mer gynnsam i längden, och detta tror jag blir enklare i case jag “förstår”.
Av denna anledning har jag börjat lägga allt fler bolag i min too hard-pile och allt mer rört mig mot namn som United Rentals och Netflix, där jag tycker mig förstå en större del av näringskedjan och tillväxtdrivarna. Det går såklart att argumentera fram och tillbaka hur länge som helst om huruvida Mercadolibre, som jag också valt att äga, egentligen är ett simplare case än valfritt biotechbolag - men, igen, detta handlar bara om hur jag upplever det. Och ja, det är fullt möjligt att jag vaggas in i en falsk trygghet genom denna approachen - för allvarligt talat kan vi ju aldrig förstå oss på allt i ett bolag - men så länge jag tycker det fungerar ser jag ingen anledning att ändra på det.
“It is remarkable how much long-term advantage people like us have gotten by trying to be consistently not stupid, instead of trying to be very intelligent.”- Charlie Munger
På samma tema skrev min gode vän tillika Kalqyl-kumpan Matematikern lite om samma sak i sitt senaste inlägg “Att tänka i urval och att vikta variabler”, inklusive flera sköna citat från husguden Peter Lynch, som jag definitivt kan rekommendera. Jag lyssnade också nyligen på en fantastisk intervju med Chris Mayer (förvaltare och författare som jag nämnde i nyhetsbrevet nyligen) där han kom in på exakt detta;
Chris Mayer: “I do think that the best ideas are going to be pretty clear, and it’s usually going to be just a few real drivers to it, that you focus on. Just because you have put together a 100-page slide deck doesn’t necessarily increase your odds of being right.”
“I know some people thrive on complexity and it’s almost like their edge to dig into super complicated situations, but for me that doesn’t work so well, you know? For me it has to be some simple and very powerful thesis that propells it. Not necessarily a lot of details and things found in spreadsheets.”
Brandon Beylo: “One thing that always worries me too of going too complex is that there is always anchoring bias, where you’ve spent months and you know, you’re on sheet five of this model. And if anything goes wrong, it’s really hard at that point to just go away - to just say; ‘you know what? I was wrong’, because you’ve spent so much time. It’s anchoring, it’s sunk cost, it’s all of that wrapped up. So simplicity almost removes that from you. If you say ‘these three are the drivers, this is what I think, if any of them fall apart then I’m wrong’, that’s it.”
Chris Mayer: “It takes mental strength when you have to realize that you’re going to spin your wheels on stuff that ain’t going to go nowhere. If you’re comfortable with that you’re going to be a better investor, rather than think "‘shoot, I’ve spent months on this, I’m going to buy a piece at least..’. If you’re driven by this simplicity approach, it will prevent some of that.”
Och den där långsiktigheten jag nämnde ovan är ju en extremt komplicerad konstform i sig. Jag skrev en tråd på Twitter nyligen där jag försökte argumentera både för och emot huruvida man ska rida sina vinnare eller skala av för att kontrollera risknivån (i termer av enskild bolagsrisk) i portföljen, och kom väl slutligen fram till att det finns bra argument på båda sidor. Nåväl, detta är en annan diskussion som förtjänar ett helt eget nyhetsbrev, så jag lär nog återkomma till “sälja eller skala” snart igen.
Sammanfattningsvis kan jag i alla fall konstatera att jag, både undermedvetet men också ju mer jag tänker på det, verkligen dras till idén av att hålla investeringsteserna så enkla som möjligt. Och poängen jag försöker göra är att med begränsad researchtid är det nog enklare att hitta dessa rena casen i företag som är relativt enkla att förstå. “Everything should be made as simple as possible, but no simpler.”, som Einstein sade.
Boktips
Influence (1984) av Robert Cialdini är veckans boktips. En riktig klassiker inom psykologi, behavioral finance och marknadsföring som jag tycker alla borde läsa (eller lyssna på, som jag gjorde). Precis som Kahnemans Thinking Fast and Slow hjälper Influence dig att förstå mänskliga tillkortakommanden, fast på ett snäppet mer underhållande sätt vilket gör den mer lättsmält och tillgänglig. Boken är uppdelad i sex delar där en Principle of Persuasion presenteras i vardera. Reciprocation, Commitment and Consistency, Social Proof, Liking, Authority och Scarcity. Dessa principer går att applicera på allt möjligt i livet och är verkligen inte bara business- eller ekonomirelaterade, trots att boken blivit något av en klassiker i finanskretsar sedan Munger rekommenderat den flitigt genom åren. Influence är definitivt en bok jag kommer läsa igen.
Podcastrekommendationer
Adam Robinson - The Knowledge Project (#47+48)
Som jag skrev i förra nyhetsbrevet så fastnade jag verkligen för Adam Robinson i The Business Brew, och därför har jag nu laddat ner alla podcasts jag kan hitta med honom. Detta är den bästa av de jag lyssnat på hittills. (Totalt ~3h)
Costco - Business Breakdowns
En av världens coolaste affärsmodeller? Costco är så sjukt fascinerande att bolaget säkerligen kommer få en egen genomgång i nyhetsbrevet framöver. Cost advantages som konkurrensfördel, customer loyalty, långsiktighet m.m. Tydligen ska Costco nu öppna sin första butik i Sverige dessutom - I can’t wait!
Alibaba - Business Breakdowns
Ännu en välarbetad episod från Colossus nya poddsatsning som är väl värd 40-60min av din tid, kanske inte minst nu när både Rob Vinall och Charlie Munger har börjat köpa Alibaba. Konkurrensbilden i Kina, superapps, Jack Ma, digitala betalningar m.m.
Tom Gayner - Good Investing Talks
Underbar episod med Markels (aka Baby Berkshire) CEO Tom Gayner om långsiktighet, Internal Rate of Return, företagskultur, musik och mycket mer.