Det har varit för enkelt länge nu
Let’s face it - det har varit för lätt att tjäna pengar i marknaden de sista åren. Det har också varit för lätt att låna pengar, och det hänger ju såklart ihop. Jag menar, om det faktiskt visar sig att november förra året blev NASDAQ-toppen för denna gång och vi får uppleva en större körare på nedsidan framöver, då kan ju ingen komma och säga att varningssignalerna inte ljöd. Peter Lynchs klassiska Cocktail Theory har under flera års tid indikerat att vi är i sista stadiet av cykeln...
“When the neighbors tell me what to buy and then I wish I had taken their advice, it’s a sure sign that the market has reached a top and is due for a tumble.”
Jag har ingen stark tro överhuvudtaget om vart index ska ta vägen på kort eller medellång sikt, don’t get me wrong. Men den excess vi har sett de senaste åren har ju varit nästan grotesk. Vi har sett en enorm spekulationsvåg med bland annat SPACs och NFTs, många efterlängtade noteringar av mångmiljardbolag ($) resulterade i att redan ansträngda värderingar dubblades direkt i öppningen (vilket på något sätt smittade av sig på helt okända bolag som noterade sig samtidigt - C3.ai, någon?), och affärsmodeller som kanske aldrig någonsin var tänkta att fungera har premierats med skyhöga värderingar. Kom ihåg att alla som säljer en dollar för 75 cent kan växa snabbt. Tillväxt är inte ett kvitto på värdeskapande för dig som aktieägare, ibland betyder det raka motsatsen.
Jag är väl själv ett levande bevis på hur lätt det har varit, I guess. Min investeringsprocess historiskt har in hindsight varit riktigt dålig. Det är nästan pinsamt att tänka tillbaka, och det gör ju såklart inte saken bättre att allt detta har skett publikt. Konceptet ”learning in public” är verkligen ett mynt med två sidor på det sättet, att alla dina gamla misstag ligger kvar någonstans där ute i etern. Förvisso är det ju ett kvitto på att man utvecklats, men…
“Choosing individual stocks without any idea of what you're looking for is like running through a dynamite factory with a burning match. You may live, but you're still an idiot.” - Joel Greenblatt
Nästan ingen undkommer FinTwits bullshit-algoritm
Och det är ju faktiskt det som är det fina med communityt, att det är självreglerande alltså. Det håller plattformen ständigt relevant och städad, förutsatt att du interagerar med rätt människor. Skriver du något ogenomtänkt eller direkt vilseledande får du höra det omgående, med varierande konstruktivitet. De som tål att ta emot den kritiken, och har tillräcklig självinsikt att inse sina egna brister, tror jag kommer utvecklas väldigt snabbt om de kastar ut sina idéer offentligt i rätt sammanhang. Det är en instant feedback som är svår att hitta på andra ställen. Jag har nog historiskt varit ganska dålig på att ta emot kritik själv dock, tror jag, och kanske undermedvetet byggt mig en filterbubbla av ”ja-sägare” på Twitter. Ett par lyckosamma investeringar har förmodligen också fått mig att framstå duktigare än jag var, eller är. Fooled by randomness?
Bullshit earnings
Jag hoppas att vi nu återvänder till tiden då kassaflöden och nedsida faktiskt spelade roll. Vi kommer såklart aldrig komma ifrån att folk spekulerar snarare än investerar i marknaden också, men att “värdera” bolag med lillfingret genom att använda EV/S, EV/EBITDA eller liknande multiplar är BARA okej om du kan motivera varför dessa faktiskt fungerar som en vettig proxy för den riktiga framtida vinsten. Likaså är relativvärdering nästan alltid ett värdelöst verktyg. Det kan jag uppriktigt säga att jag inte helt förstod för sisådär 2-3 år sedan. Jag hade ju också sannolikt snabbare insett det om marknaden inte premierade dessa dumheter, och majoriteten av min Twitter-bubbla inte hejade på, men here we are.
Don’t overpay
Zoom är en fantastisk case study när det kommer till att betala för mycket. Sedan bolagets börsnotering 2019 har de vuxit både omsättning och vinst med 10x(!), medan aktien ”bara” lyft +90%. Det är ju en fantastisk avkastning på bara ~3.5 år tänker ni kanske - absolut, men hade fundamentan ens varit i närheten av hälften så bra om inte en global pandemi råkat breda ut sig? Nej, garanterat inte.
Aktien handlas faktiskt idag till konsensus 26x NTM FCF trots en redan hög marginal om 20-25%, och då trots denna brutala fundamentala utveckling i ryggen. Betänk då hur hög 22E-multipeln måste sett ut vid börsnoteringen. Med andra ord, Zoom är inte direkt billigt idag (hela -80% från toppen), och var absolut inte det vid IPO, trots att bolaget var lönsamt och välskött; trots att det var grundarlett; trots att storyn var sexig; trots att affären är skalbar; trots att deras TAM var, och är, enorm. Sure, detta är bara ett handplockat exempel (selection bias osv) och tidshorisonten är för kort för att utesluta brus, men ni fattar.
Q1 2022
Mitt år har börjat förvånansvärt bra ändå givet omvärldssituationen och med tanke på att flera av mina större positioner tagit ganska duktigt med stryk - Meta då framför allt. Vikten av diversifiering gör sig ännu en gång påmind. -13% säger depån hittills i år, eller +170% de senaste tre åren, och antalet innehav har sedan årets början gått från sisådär 8-10st till ~15st (varav några är mindre bevakningspositioner, dock).
Tre nya innehav är LVMH (7-8%), RCI Hospitality (6-7%) och Ammo Inc (5-6%). Anledningen till att antalet innehav har ökat är främst för att många intressanta lägen uppstått på sistone, och då ser jag ingen anledning att strutsa med befintliga innehav för strutsandets skull. Jag menar, långsiktighet i all ära, men när jag ser fin, eller t.o.m finare, R/R i andra bolag jag följer då vill jag slå till.
På utvecklingsplanet försöker jag, i mån av tid upptill jobbet, lära mig mer om värdering och redovisning. Av de tiotal böcker jag läst hittills i år har dock en grov majoritet varit något helt annat än finans, bland annat A Place of My Own (om hur en amerikansk författare, helt utan tidigare erfarenhet, bygger en skrivarstuga i skogen bakom sitt hus. Lite filosofisk kring för-/nackdelarna med att jobba med hantverk kontra hans vanliga jobb som knowledge worker) som Nick Sleep faktiskt rekommenderade mig när jag mailade och bad om lästips efter att ha fastnat för Zen and The Art of Motorcycle Maintenance.
Ett genomgående tema för allt jag läser, förutom guilty pleasures som Ready Player One då, är att jag letar efter insikter med ett s.k. long shelf-life. Väldigt många områden bygger ju egentligen på endast ett par tidlösa grundprinciper eller insikter, som sedan kan skruvas på hur mycket som helst för att framställas som nya, eller göras mer lättillgängliga för den breda massan. Det är just därför klassikerna inom till exempel filosofi fortfarande säljer bäst i sin genre varje år. Förstår man en eller flera av dessa grundprinciper, oavsett ämne, blir det avsevärt mycket enklare att ta sig framåt kunskapsmässigt sedan.
“Any damn fool can make it complex. It takes a genius to make it simple” - Ray Dalio